The Project Gutenberg eBook of Barnavännen, 1905-05 This ebook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this ebook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. Title: Barnavännen, 1905-05 Author: Various Editor: J. B. Gauffin Release date: December 5, 2008 [eBook #27420] Most recently updated: November 29, 2022 Language: Swedish Credits: Produced by Juliet Sutherland, Rénald Lévesque and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net *** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-05 *** Produced by Juliet Sutherland, RŽnald LŽvesque and the Online Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net BARNAV€NNEN N:o 18 Illustrerad Veckotidning fšr Sšndagsskolan och Hemmet. 22 Œrg. 4 Maj. Redaktšr: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. Jesus vŠlsignar barnen. Mark. 10: 13-16. Med teckning. Du som Šr ett barn och har en god moder, du vet, huru innerligt en sŒdan moder Šlskar sitt barn och alltid tŠnker pŒ dess bŠsta. Du fšrstŒr ocksŒ lŠtt, att de, som under frŠlsarens jordelif buro fram barn till Jesus, voro just sŒdana dŠr goda och Šlskande mšdrar. Dessa kvinnor hade sett frŠlsarens stora makt till att frŠlsa och hjŠlpa. De hade sett sjukdomen fly fšr hans heliga hŠnder och dšden vika undan, dŠr han trŠdde in. De hade suttit pŒ stenarna vid Genesarets strand och lyssnat till hans ord, som fšdt kŠrlek och fromhet i deras egna hjŠrtan. Och de tŠnkte: "Skulle ej den kŠrleksfulle mŠstaren frŒn Nasaret ocksŒ vilja skŠnka nŒgon himmelsk gŒfva Œt vŒra smŒ barn?" Jo, det trodde de, och sŒ gingo de i denna tillitsfulla tro till frŠlsaren med sina barn och bŒdo honom taga pŒ dem med sina heliga hŠnder. Men till en bšrjan sŒg det ut, som om mšdrarna och barnen aldrig skulle fŒ trŠffa frŠlsaren, ty lŠrjungarne nŠpste och visade bort dem. I sitt ofšrstŒnd trodde lŠrjungarne, att barnen icke kunde taga emot nŒgon verklig andlig gŒfva af Jesus och att han icke pŒ ett verkligt sŠtt kunde gifva nŒgot Œt sŒdana smŒ, som Šnnu lŒgo vid modersskštet. Men frŠlsaren hšrde, huru lŠrjungarne voro ofšrstŒndiga och huru de talade hŒrda och afvisande ord, och dŒ heter det om honom, att han blef misslynt och sade: "_LŒten barnen komma till mig och fšrmenen dem icke, ty sŒdana hšrer Guds rike till_". FrŠlsaren visste sŒ vŠl, hvad ett barn behšfver fšr att vara lyckligt. Han visste, att dess sjŠl behšfver ren, himmelsk kŠrlek, att det behšfver en lugnare och tryggare hamn i lifvets storm och strid Šn den modersfamnen kan skŠnka. Han visste, att de smŒ sŒvŠl som de Šldre behšfva en frŠlsare frŒn vŠrldens synd och villa. Allt detta och oŠndligt mycket mer kan frŠlsaren skŠnka de smŒ, och dŠrfšr bjšd han, hšgtidligt och allvarligt: "_LŒten barnen komma till mig_". Men nŠr Jesus sŒ inbjuder barnen till sig, dŒ har han ocksŒ nŒgonting verkligt och nŒgonting stort att skŠnka dem. Han vill skŠnka barnen sitt himmelska rike. Och barnens himmelrike Šr i Jesu famn. DŠrfšr tar han upp de smŒ i sin famn, lŠgger sina hŠnder pŒ dem och vŠlsignar dem. SŒ bšrjar det att blifva en medlem i Guds rike. Vi mŒste smyga oss in i Jesu famn och mottaga vŠlsignelsen och Guds rike sŒsom barn. DŒ stršmmar dŠr rŠttfŠrdighet, frid och fršjd in i vŒra sjŠlar. Guds rike har tagit sin boning hos oss. Vi Šro lyckliga och vŠlsignade mŠnniskor. Nu Šr det ocksŒ en sanning, att Guds rike en gŒng kommer att framtrŠda pŒ jorden sŒsom ett verkligt rike med Kristus sŒsom den ende konungen. Ja, det skall en gŒng framtrŠda i oŠndlig hŠrlighet, ty vi vŠnta nya himlar och en ny jord enligt Guds lšfte. DŒ skall Guds rike hafva nŒtt sin fullŠndning och dŒ skola alla, som mottagit detta rike sŒsom barn, fŒ gŒ dŠrin och varda konungar i lif och ofšrgŠnglighet. Har du funnit ditt himmelrike i frŠlsarens famn? Om du det har, och om du alltjŠmt stannar dŠr, sŒ skall du ocksŒ en gŒng regera med Kristus sŒsom en konung i evighet. SŒ vill Jesus vŠlsigna barnen. _J. B. G._ Sškande efter den okŠnde Guden. Djupt inne i hjŠrtat af Afrika och lŒngt ifrŒn nŒgon missionsstation framlefde en stackars svart herdegosse sina dagar. En dag sammantrŠffade han med en annan gosse, som under nŒgon tid hade uppehŒllit sig vid missionsskolan i Kuruman, dŠr han hade lŠrt sig lŠsa och hvarifrŒn han fšrde med sig ett nytt testamente. DŒ nu de bŒda gossarne sutto hos hvarandra, lŠt bokens Šgare "boken tala", som de svarta bruka sŠga, det vill sŠga, han lŠste fšr sin kamrat den skšna berŠttelsen om Jesusbarnet i Betlehem. Stor var herdegossens fšrvŒning fšrst šfver sjŠlfva boken--sŒ mŠrkvŠrdigt, att man kunde lŒta den tala--och dŠrnŠst šfver de underbara ord och ting, som den hade att berŠtta. NŒgot sŒdant hade han aldrig hšrt eller kunnat tŠnka sig. Med den mest spŠnda uppmŠrksamhet lyssnade han till hvarje stafvelse, och dŒ den lille fšrelŠsaren slutade, hade den andres hjŠrta gripits af en stark lŠngtan efter att se det mŠrkvŠrdiga barnet i Betlehem, som lindades och lades i en krubba. "Kan jag fŒ se barnet?" frŒgade han ifrigt. "Ack, sŠg mig, hvar det finns!" "Det finns i Kuruman", sade den lille fšrelŠsaren, mycket tvŠrsŠker pŒ sin sak. "Har du sett det?" frŒgade den andre Šnnu mera ifrig. "Nej, aldrig, men jag vet, att Jesusbarnet finns dŠr, ty de sjunga om honom och tala med honom. Det har jag hšrt med mina egna šron." Den fšrvŒnade lille herdegossen kunde ej lŠngre uthŠrda med att gŒ och vakta fŒren. Tanken pŒ barnet i krubban fyllde dag och natt hans sinne och lŠmnade honom ingen ro. Han ville sška upp det, han ville gŒ till Kuruman fšr att med egna šgon skŒda detta under. Det var en mycket lŒng vŠg, det visste han, men intet hinder kunde afskrŠcka honom; han mŒste med egna šgon se detta fšrunderliga barn, hvad det Šn skulle kosta. Och sŒ snart som han kunde lŠmna sin tjŠnst, begaf han sig pŒ vŠg. Han vandrade till fots stšrsta delen af den lŒnga vŠgen och var mycket glad, nŠr han nŒgon gŒng fick sŠtta sig upp pŒ en oxvagn, som fšrde honom šfver berg och dalar eller genom tŠta skogar och šfver svŠllande fjŠllbŠckar. PŒ detta sŠtt nŒdde han slutligen det omrŒde, dŠr de hvita frŠmlingarne hade slagit upp sina hyddor i nŠrheten af negerbyarna. Sent omsider kom han dŒ en lšrdagskvŠll till Kuruman, det lŠngtansfullt vŠntade mŒlet fšr hans lŒnga resa. En kristen betsjuankvinna tog vŠnligt emot honom, hon lŠt honom taga del i hennes aftonmŒltid och sofva om natten i hennes hydda. Fšljande morgon hšrde han missionshusets klocka ringa. Han fšrstod ej hvad det var eller hvad det skulle betyda, men han fšljde sin goda vŠrdinna till missionskapellet. Med stort nšje lyssnade han till den vackra sŒngen, och hans šgon voro oafbrutet och med stort allvar fŠstade vid missionŠren. Denne šppnade nu bibeln och bšrjade lŠsa. Och hvad var det vŠl han lŠste? Jo, det var just Lukas andra kapitel, den underbara berŠttelsen om barnet i Betlehem. Den lille frŠmlingen sŒg sig spanande omkring i det glada hopp att han skulle fŒ se barnet. Och hur han spanade, fšll hans blick pŒ ett barn, som syntes honom sŒ skšnt, att han aldrig sett dess like. Barnet hade ljust, lockigt hŒr, stora blŒa šgon och en ansiktsfŠrg, som var fullkomligt olika de infšddas dŠr i landet. "DŠr Šr barnet frŒn Betlehem", tŠnkte den stackars okunnige gossen, "det barn, som jag sŒ innerligt lŠngtat efter att fŒ se. h, sŒ lycklig jag Šr, som till slut har funnit det!" DŒ sammankomsten var slutad, skyndade han sig i šfversvallande glŠdje att tala om fšr sin goda vŠninna, att han nu hade fŒtt sin hšgsta šnskan uppfylld--han hade sett Jesusbarnet. Den kristna betsjuankvinnan fšrstod till en bšrjan ej hvad han menade, men smŒningom bšrjade hon fŒ en aning om hans misstag och upplyste honom om att barnet med de ljusa lockarne och blŒa šgonen var missionŠrens egen lille son. Han kŠnde visserligen till en bšrjan nŒgon missrŠkning, men den enfaldiga, varmhjŠrtade kristna kvinnan, som sjŠlf till sitt hjŠrtas tršst hade lŠrt kŠnna det barn, han sŒ ifrigt sškte, bšrjade nu berŠtta fšr honom, hvem Jesusbarnet verkligen Šr, hvarfšr det fšddes hŠr pŒ jorden, och hvar det nu Šr att finna. PŒ sitt enkla, hjŠrtliga vis berŠttade hon om vŒr Herres Jesu fšdelse, hans lefnad pŒ jorden, hans lidande och dšd pŒ korset, hans uppstŒndelse och himmelsfŠrd, om den plats han nu har intagit pŒ faderns hšgra hand i hŠrlighetens rike samt hans innerliga kŠrlek till alla syndare. Och Herrens Ande šppnade den lille gossens hjŠrta, sŒ att han trodde ordet och bšrjade Šlska Herren Jesus, fastŠn han icke kunde fŒ se honom. Och sŒ bad han om att alltid fŒ stanna vid missionsskolan, hvilket med glŠdje beviljades honom. HŠr lŠrde han nu sjŠlf att lŠsa och blef icke blott en sann och uppriktig Jesu lŠrjunge utan ocksŒ fastŠn han var ung, en varm och verksam evangelist bland sina landsmŠn. [Illustration: JESUS V€LSIGNAR BARNEN.] [Illustration: HVEM SKALL GE VIKA?] Hvem skall ge vika? Med teckning. En hund och en gŒs mšttes pŒ en spŒng. Denna var sŒ smal, att de icke kunde komma fšrbi hvarann, och ingendera syntes till en bšrjan vilja vika tillbaka fšr den andre. Endera mŒste dock vŠnda, men hvilkendera? "Den svagaste", tŠnker nŒgon. Det Šr icke sŒ sŠkert. Jag skulle vilja sŠga, "den bŠsta" ger vika. Fšr min del tror jag, att den lilla hunden Šr den fšrstŒndigaste af hela sŠllskapet, och dŠrfšr drar han sig nog tillbaka. GŒsen har nŠmligen en hel flock efter sig pŒ stranden. Man kan se pŒ gŒsen, att han Šr mycket envis. Det vore visst en lŠtt sak fšr hunden att bita hufvudet af hela gŒsflocken. Men med en vŠl upptuktad hunds belefvenhet gŒr han artigt ur vŠgen fšr det nŠrgŒngna gŒsherrskapet. Ej underligt, att hundens klokhet blifvit mycket beršmd, medan Œ andra sidan gŒsens envishet och nŠrgŒngenhet blifvit till ett ordsprŒk: "dum som en gŒs". MŠnniskobarn plŠga ocksŒ understundom trŠta med hvarann och ingen vill ge vika. Kom dŒ ihŒg, att den som har stšrsta fšrstŒndet, den bŠst uppfostrade, han bšr gifva efter. Ja, "_den bŠsta ger vika_". _J. B. G._ En god rekommendation. Fšr mŒnga Œr sedan stod pŒ kajen i en af vŒra stšrre sjšstŠder en gosse, som frŒgade efter kaptenen pŒ ett af skeppen, som lŒgo fšrankrade dŠr. "Jo, han kommer dŠr", sade en sjšman, som gick fšrbi och hšrde frŒgan. Gossen gick fram till kaptenen och hŠlsade hšfligt. "NŒ vŠl, hvad vill du?" sade kaptenen. "Jo, jag vill gŒ till sjšs, kapten." "Hvarfšr vill du gŒ till sjšs dŒ?" "Fšr att fŒ skicka min hyra till mor. Hon Šr Šnka, och jag vill inte, att hon skall komma pŒ fattigvŒrden." Kaptenen tyckte om den hederlige gossen och det sŠtt, hvarpŒ han talade om sin mor. "NŒ, hvar har du dina papper?" "Papper? Jag har inga papper, kapten." "Har du inte? ja, dŒ kan jag inte taga dig med." "hjo, gšr det, kapten. Jag skall bli en riktigt snŠll gosse, om jag fŒr fšlja med." "Jag kan inte; det Šr emot vŒrt reglemente. Vi taga ej emot nŒgon, utan att han har Œtminstone nŒgon rekommendation. Fšrsšk skaffa dig en sŒdan." Gossen som hade mycket lŒngt hem och sŒledes svŒrt att kunna fŒ nŒgon rekommendation, vŠnde sig med tungt hjŠrta om fšr att gŒ. DŒ fšllo kaptenens blickar pŒ det lilla knytet, som han bar under armen. "Hvad har du dŠr, min gosse?" frŒgade han. "Mina klŠder, herr kapten." "Dina klŠder--fŒr jag se! Hvad Šr dŒ detta?" "Min bok." "Hvad fšr slags bok?" "Min bibel." "JasŒ.--Vi ha dŒ inte mycket att skaffa med den boken ombord, men lŒt mig se pŒ den." Han tog bibeln och šppnade den. PŒ bokens fšrsta blad stod gossens namn tilllika med den upplysningen, att den var en gŒfva frŒn sšndagsskolan sŒsom belšning fšr flit och godt uppfšrande. "hŒ, min gosse, detta Šr tillrŠckligt", sade kaptenen. "Kom du med mig, sŒ skall du fŒ taga hyra pŒ mitt fartyg." "_Gudsfruktan Šr nyttig till allting och har lšfte med sig bŒde fšr detta lifvet och fšr det tillkommande._" BroderskŠrlek. Med teckning. (Forts. fr. fšreg. n:r). €ndtligen Šr jakten slut. Man slŠpar fram hararna och gŒr sedan med dem till herrgŒrden fšr att fŒ betaldt. Det hšres ett undertryckt knot, dŒ man mŠrker, att den rike baronen ej Šmnar bestŒ dem med nŒgon traktering hvarken i mat eller dryck. Frits stŒr lutad mot en vŠgg; han Šr fšr mycket trštt fšr att trŠnga sig fram, och hans tŠnder skallra af kšld. Nu kommer turen till honom; men nŠr inspektoren ser hans blŒfrusna ansikte, ropar han medlidsamt: "Kom med mig in i kšket, pojke, du behšfver fŒ nŒgonting att vŠrma dig med." Och han tar den darrande gossen med sig och sŠger till om en kopp varm mjšlk Œt honom. h, hvad den vŠrmer! GlŠdjestrŒlande tar han emot sin krona och tackar inspektoren hjŠrtligt fšr fšrfriskningen. Han Šr nu Œter kry och fšljer den godmodige mannens rŒd att skynda sig hem. Men--hvart hafva hans kamrater tagit vŠgen? Huru han Šn spanar omkring sig i skymningen, kan han ingenstŠdes upptŠcka dem. "De ha kanske redan gifvit sig af", tŠnkte han och blef i fšrsta šgonblicket ganska hŠpen, nŠr han kom ihŒg den lŒnga vŠgen, som han nu mŒste gŒ utan sŠllskap. Men sŒ tršstade han sig snart med den tanken, att han kanske ŠndŒ skulle hinna upp de andra, om han skyndade sig och dŠrfšr begaf han sig med friskt mod pŒ vŠg. Nu gick han fšrbi herrgŒrden. Alla fšnster voro upplysta, och han sŒg gestalter ršra sig dŠrinne; baronen och hans gŠster skulle nu spisa middag. NŠr han tŠnkte pŒ detta, kom han ihŒg, huru hungrig han var. Han hade ju icke Štit nŒgot sedan morgonen, och nu var klockan fem. Han kastade Šnnu en lŠngtansfull blick mot de upplysta fšnsterna, innan han gick vidare. [Illustration] "De dŠr ha det bra de", tŠnkte han och kŠnde efter i sina fickor, om han mšjligtvis skulle glšmt nŒgon bršdsmula kvar, men nej. Hur han Šn vŠnde ut och in pŒ sina fickor, kunde han ej finna en enda liten bit. Och nordanvinden blŒste kall, och snšn fšll allt tŠtare. Frits slog upp rockkragen och knŠppte vŠl igen rocken, men det hjŠlpte ej, han darrade af kšld, den stackars gossen. Nu hade han dock hunnit fram till skogen, och hŠr var det Œtminstone mera lugnt, ty de hšgstammiga trŠdens kronor trotsade vinden. Men det kŠndes sŒ underligt i den trštte gossens hufvud; šgonlocken blefvo sŒ tunga, och det hvita snštŠcket inbjšd sŒ lockande till hvila. Frits sškte dock šfvervinna sin trštthet och strŠfvade mšdosamt framŒt liksom i sšmnen. Nu kom han till en korsvŠg. Han visste ej lŠngre Œt hvilket hŒll han skulle gŒ; han fšrstod blott, att han mŒste gŒ oupphšrligt fšr att ej sjunka ner i en sšmn, ur hvilken han aldrig skulle vakna. Och han gŒr--den orŠtta vŠgen, som i stŠllet fšr att leda till byn, leder allt djupare in i skogen. Mšrkret hade nu brutit in, och det Šr endast den hvita snšn, som lyser upp nejden. fverallt stirra de hšga, dystra furorna emot den vilsegŒngne gossen. "Nu mŒste jag snart vara framme vid krškningen, och dŒ fŒr jag se ljusen i byn." Med denna tanke sšker han tršsta sig, dŒ Œngesten vill gripa honom. Men intet ljus lyser emot honom; han ser ingenting annat Šn trŠden och snšn och en ensam stjŠrna pŒ himmelen. Han ropar nu med Œngestfull ršst efter sina kamrater. "Karl! Herman!" skallar det hšgt genom den mšrka skogen; men endast ekot svarar honom. Nu mŠrker den stackars gossen, att han gŒtt vilse och vill gŒ tillbaka. Men ingen vŠg synes mer bakom honom--allt Šr hšljdt i snš. DŒ fšrlorar han modet. Bittert grŒtande kastar han sig ner pŒ marken och ropar fšrtviflad: "Mor, mor, ack, hjŠlp mig!" Men allt Šr tyst, endast vinden far suckande genom de gamla furorna. GŒng pŒ gŒng upprepar den vilsegŒngne gossen sitt rop om hjŠlp, men ingen hšr honom. DŒ stiger han upp och springer ett stycke till, mšssan ligger kvar under granen, men han ger ej akt dŠrpŒ, alla hans tankar gŒ ut pŒ huru han skall komma ut ur skogen. Plštsligt Šr det som om all trštthet och kšld fšrsvunnit och han blir glšdande het af Œngest. Han spanar omkring sig, men han ser intet annat Šn snš--ingen vŠg, bara snš. DŒ faller den stackars gossen pŒ knŠ i snšn, knŠpper sina hŠnder och beder under stršmmande tŒrar: "Gode Gud, du ensam kan hjŠlpa mig hŠr i denna stora skog. HjŠlp mig Œter hem till mor, som vŠntar pŒ mig dŠrhemma, och--till Anni, som jag skall lŠmna min slant. Gode--Gud--hjŠlp!" Ršsten blir allt svagare, till dess den fšrlorar sig i ett otydligt mummel. Gossen har fallit tillbaka i snšn med ryggen mot en trŠdstam. Med sina stelfrusna fingrar drager han upp ur fickan slanten och ser pŒ den med ett lyckligt leende. Han fšrnimmer nu mera allting sŒsom i en dršm. Han tror sig vara hemma hos mor och syster och strŠcker med vŠlbehag ut sina trštta lemmar, ty han kŠnner ej lŠngre nŒgon kšld. €nnu en gŒng šppnar han sšmnigt sina šgon. Dršmmande blickar han uppŒt, fast sluta sig hans fingrar omkring den sŒ dyrt fšrvŠrfvade slanten och hans bleka lŠppar hviska: "Nu kan Anni fŒ fara!" DŠrpŒ sluta sig de mšrka šgonen, och hufvudet sjunker trštt tillbaka mot den mjuka snšn. Tyst, alldeles tyst blir det rundt omkring honom, endast de hvita flingorna fortfara att falla och omhšlja den bleke slumraren, och furorna susa sakta sin vaggsŒng fšr honom. (Forts.) Prenumerationen fortfar! _BibellŠsning_ eller hvad stŒr det i nŠsta sšndags text? Veckan 8--14 Maj 1905. M. 8. Mark. 10: 17--27. _Den rike ynglingen._ T. 9. v. 17. _Han frŒgar efter vŠgen till evigt lif._ O. 10. v. 18--20. _VŠgen dit gŒr genom sjŠlf kŠnnedom._ T. 11. v. 21. _Evigt lif vinnes endast i Jesu efterfšljelse._ F. 12. v. 22. _Han Šlskar det jordiska mer Šn evigt lif._ L. 13. v. 23--25. _Rikedomen hindrar mŒnga att gŒ in i Guds rike._ S. 14. v. 26--27. _Gud ensam kan lšsa mŠnniskan frŒn rikedomens svek._ _Sšndagsskoltext fšr den 14 Maj._ Mark. 10: 17-27. _Minnesvers_: Mark. 10: 24 b. Barn, huru svŒrt Šr det icke fšr dem, som fšrtršsta pŒ Šgodelar, att komma in i Guds rike! UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. BARNAV€NNEN N:o 19 Illustrerad Veckotidning fšr Sšndagsskolan och Hemmet. 22 Œrg. 11 Maj. Redaktšr: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. _Den rike ynglingen._ Mark. 10: 17-22. Huru Šlsklig Šr ej den unge man, som vŒr text omtalar! Han var en rik man, en hšgt uppsatt man, och likvŠl, bšjer han knŠ fšr Jesus. Det var ej en tom hyllning, det var hans hjŠrtas Œstundan efter frŠlsning, som framkallade detta. Han kom med den frŒgan pŒ sina lŠppar: _Gode MŠstare, hvad skall jag gšra att jag mŒ Šrfva evigt lif?_ Ja, den frŒgan var fšrbunden med en annan: _Hvad fattas mig Šnnu?_ Och likvŠl hade han sŒ mycket. Han hade jordiska Šgodelar, god hŠlsa, en hšg samhŠllsstŠllning; han hade hvad som var bŠttre Šn allt detta: en Šlsklig barndom, hvarunder han hedrat sin fader och moder, flytt lšgn och andra grofva synder. Ty med en viss sanning kunde han sŠga: Allt detta har jag hŒllit ifrŒn min ungdom. Icke blott fšr oss synes denne mannen Šlsklig, Šfven Jesus sŒg pŒ honom, sŒg hans Šrliga sškande efter sanning, sŒg hans yttre flŠrdfria lif och fattade kŠrlek till honom. Detta innebar dock icke, att det ej fanns mycket hos denne unge man, som Herren beklagade. Han sŒg jŠmte allt hans sškande efter sanningen en bristande sjŠlfkŠnnedom. DŠrfšr sŠger han: Ingen Šr god utom Gud allena. Detta var sŠkert nŒgot, som den unge mannen var i okunnighet om. Han trodde, att sŒvŠl han sjŠlf som mŒnga andra voro goda mŠnniskor och visste ej af sin egen ofšrmŒga att fullborda Guds lag. Herren sŒg, att han fattade lagens hŒllande alltfšr ytligt, han rŠknade icke de onda tankarne och begŠrelserna fšr synder, och dŠrfšr kunde han sŒ djŠrft sŠga: Allt detta har jag hŒllit ifrŒn min ungdom. Det fattades honom sŒlunda mycket, ja, det fattades allt, som behšfdes fšr att varda salig. Jesus ville ej lŒta den unge mannen fšrblifva i sin okunnighet, hvarfšr han gifver honom ett bud, som skulle uppenbara allt, som fattades honom: _GŒ bort och sŠlj allt, hvad du har och gif Œt de fattiga!_ SŒ hade Jesus aldrig fšrr sagt till nŒgon. Icke ens den rike Sackeus fick en sŒdan befallning. Men till denne yngling sade Herren det, emedan han sŒg, att hans rikedom var det hinder, som afhšll honom frŒn Guds rike. Kanske sŒg den unge mannen fšrst nu, huru liten kraft han hade att uppfylla ett enda bud. Ja, han sŒg sŠkert i detta šgonblick, att rikedomens svek hade fŒngat honom. Han hade icke heller sŒ mycket allvar med sitt sškande efter Guds rike, att han dŠrfšr ville fšrsaka allt hvad han Šgde. Herren gaf honom dock ett ljufligt lšfte, som visade en evighetsvinst sŒsom frukt af denna fšrsakelse. Han sade: _Du skall fŒ en skatt i himmelen._ Den skatten i himmelen var mera vŠrd Šn alla jordens rikedomar, den skatten var ofšrgŠnglig, sŒ att ingen tjuf kunde taga den, ingen dšd eller olycka kunde beršfva honom den: men ack, den skatten vŠrderades ej af den unge mannen, sŒsom den fšrtjŠnade. SŒ gick han bedršfvad bort, ja, gick bort fšr att mŒhŠnda aldrig sedan finna det eviga lif, som han dock innerst šnskade finna. Men vi vilja taga den lŠrdom, som Herren sjŠlf gifvit oss af denna hŠndelse. "Barn", sŠger han, "huru svŒrt Šr det icke fšr dem, som fšrtršsta pŒ Šgodelar, att komma in i Guds rike." _Fr. E._ Gossen, som icke kan. Jakob heter han, den gossen, som icke kan. Han Šr icke min vŠn. En morgon hšrde jag, att hans mor sade: "Jakob, vill du vara snŠll och bŠra in litet ved Œt mig, innan du gŒr i skolan?" "Nej, mor, det kan jag inte, fšr dŒ kommer jag fšr sent", svarade Jakob. Men han dršjde ŠndŒ omkring en halftimme, innan han gick. DŒ Jakob kom i skolan, skulle han berŠtta om Josef, som sŒldes af sina bršder. Men han kunde ingenting. "Hvarfšr lŠr du dig inte dina lŠxor?" frŒgade lŠraren. "Jag kan inte", svarade Jakob. PŒ eftermiddagen blŒste det duktigt. DŒ Jakob Štit middag, fick han lof att gŒ ut med sin drake. Hans lilla syster stod och sŒg pŒ, medan han gjorde den i ordning. DŒ den var fŠrdig, ville Jakob gŒ. "Hvart skall du gŒ, Jakob?" frŒgade den lilla. "Jag skall gŒ ut och slŠppa upp min drake", svarade han. "Jakob, lillan vill fšlja med!" Hon hšll om hans arm och sŒg honom sŒ trohjŠrtadt in i šgonen. Hvem skulle kunna motstŒ en sŒ bedjande barnablick? Jo, jag kŠnner en gosse som kunde gšra det--den gossen var Jakob. "Nej, jag kan inte taga dig med", sade han. "Jag kan inte, gŒ du in till mamma." Och sŒ gick han ensam ut med sin drake. Och du, min unge vŠn--_kan_ du fšrsaka din egen vilja fšr att gšra andra nŒgon glŠdje? Vid systers bŒr. Med teckning. _Nyss log hon den lilla, sŒ frisk och glad Och sprang dŠr sŒ lekfull som vinden Omkring ibland spirande blommor och blad Med skŠraste rosor pŒ kinden._ _Nu hvilar hon stilla, en vissnande knopp SŒ blek och sŒ kall i sin kista Och bror lille sšrjer som funnes ej hopp, Han sšrjer sŒ hjŠrtat vill brista._ _SmŒ svŠllande knoppar falla SŒ lŠtt i blommande vŒr Fšr vindar, isande kalla Fšr frost i sprickande snŒr._ _I barndomens rosengŒrdar Bland Jesu spŠda smŒ lamm, Dem kŠrlek och šmhet vŒrdar GŒr dšden hŠrjande fram._ _Han bryter ur syskonringen Den ros, som doftade bŠst, Han bryter--och spšrjer ingen-- Just den, som du Šlskade mest._ _----Dock, Sšrj ej du, ty i Guds himmelrike Blomma ljufva vŒrar utan like Fšr de barn, som uti Herren dš. Dšdlig kropp hŠr bŠddas ned i gruset-- Anden ilar upp till fadershuset, KlŠdd i skrud, mer hvit Šn vinterns snš._ _Sšrj ej du. Snart i Guds himmel hšga SkŒdar du med ljust och klarnadt šga Dem, som fšre dig i tron gŒtt hem. Snart skall du pŒ gyllne gator vandra Bršder, systrar Œterse hvarandra DŠr, i Herrens stad, Jerusalem._ _J. B. G._ SŒngargossen. Med teckning. _Hur sorglšs och hurtig han vandrar omkring I vŠrldsstadens brokiga vimmel Och sjunger sin visa och ber om en slant Och glŠds Œt den soliga himmel. Om Bella Italia sjunger han dŒ, DŠr solen jŠmt skiner och himlen Šr blŒ._ _Det kommer en jublande klang i hans sŒng, NŠr vŒrsolen lyser i parken, Och vŠrldsstaden Šfven fŒr knoppande trŠd Och blommor, som spira ur marken. Om Bella Italia sjunger han dŒ, DŠr solen jŠmt skiner och himlen Šr blŒ._ _I vintras, dŒ var det sŒ isande kallt, Och hvinande, skarp blŒste vinden. Fšrfrusen och huttrande smšg han omkring Med tŒrar pŒ bleknade kinden. Om Bella Italia sjšng han ŠndŒ, DŠr solen jŠmt skiner och himlen Šr blŒ._ _Och Gud, som ju hšrer smŒ sparfvarnas sŒng, PŒ sŒngaregossen ock tŠnker. Och tŒren fšrsvinner frŒn afmagrad kind, NŠr vŠrmande vŒrsolen blŠnker. Om Bella Italia sjunger han dŒ, DŠr solen jŠmt skiner och himlen Šr blŒ._ _Anna H--m Preinitz._ [Illustration: VID SYSTERS BR.] [Illustration: SNGARGOSSEN.] BroderskŠrlek. (Forts. fr. fšreg. n:r.) Under tiden hade modern i hemmet varit sysselsatt med fšrberedelser fšr julen. I dag skulle hon fšretaga en grundlig rengšring, och dŒ passade det just bra, att Frits var borta. Hela fšrmiddagen skurade och fejade hon det lilla hemmet, sŒ att det riktigt sken af trefnad. €fven efter middagen fortfor hon med sitt arbete, och nŠr hon ordnat Annas kuddar och stŠllt in maten i ugnen Œt sin gosse, bšrjade hon skura alla kškskŠrlen. Hon var sŒ ifrigt sysselsatt med sitt arbete, att hon ej gaf akt pŒ huru det smŒningom bšrjat snša och att det tycktes arta sig till att bli yrvŠder. Plštsligt hšrde hon klockan slŒ fyra, och dŒ bšrjade hon bli orolig. Frits hade ju ej kommit hem, och det var redan ganska mšrkt. Nordanvinden tjšt omkring den lilla stugan och dref sin vilda lek med snšflingorna. Modern gick in i rummet och fann Anna redan vaken. "TŠnk, mor", ropade hon, "jag dršmde, att Frits gaf mig sŒ mycket penningar, att jag kunde fŒ resa till en skicklig lŠkare, men nŠr han lŠmnade mig dem, tyckte jag, att hans hŠnder voro kalla sŒsom is och hans ansikte hvitt som pŒ en dšd." "h, kŠra barn, dršmmen Šr sŒsom stršmmen", sade modern och smekte Annas feberheta kind. "Men hvart kan Frits ha tagit vŠgen?" fortfor hon oroligt. "Om jakten varat sŒ lŠnge, tycker jag han borde gŒtt hem ŠndŒ; han kan fšrkyla sig, om han stŒr sŒ dŠr och ser pŒ." "Jag mŒste vŠl dŒ tala om hans hemlighet fšr dig, sŒ att du inte mŒ oroa dig allfšr mycket, lilla mor", svarade Anna. "Ser du, han fšljde i dag med de andra gossarne fšr att liksom de fšrtjŠna en slant genom att drifva upp harar. Han ville šfverraska dig, fšrstŒr du, ty han tŠnkte att under vintern fšrtjŠna sŒ mycket penningar, att jag skulle fŒ komma till staden och sška lŠkare fšr min sjuka fot. Jag sŒg, huru lycklig han var Œt den tanken, och jag ville icke fšrstšra hans glŠdje." "En sŒdan pojke!" sade modern ršrd. "DŒ har vŠl jakten varat lŠngre Šn han berŠknat, men strax efter fem Šr han nog hŠr", sade hon, betydligt lŠttare om hjŠrtat. DŠrpŒ skyndade hon att taga fram strumpor och tofflor och stŠlla dem vid spiseln, sŒ att hennes gosse skulle fŒ byta om sŒ fort han komme hem. SŒ gick nŠstan Šnnu en timme, men Frits kom ŠndŒ icke. Fru Henriksson beslšt sig nu fšr att gŒ till fru Toll fšr att hšra, om hennes gosse kommit hem, men dŒ hšrde hon sorl af ršster pŒ landsvŠgen. Det var den fšrsta gruppen af gossar som kom, och Karl Toll var med ibland dem. Hon šppnade fšrstugdšrren, och pŒ hennes rop kom Karl springande. "Hvar Šr Frits?" frŒgade hon med darrande ršst. "Han kommer nog snart i sŠllskap med de andra", svarade Karl. "Jag frŒgade efter honom, men dŒ fick jag hšra, att inspektorn bedt honom fšlja med in i kšket fšr att vŠrma sig, och eftersom mor bad mig skynda mig hem, sŒ gick jag, bara jag fŒtt min betalning." Fru Henriksson sade ingenting, och med en brŒdskande hŠlsning skyndade gossen bort fšr att hinna upp de andra. Nu blef den stackars modern verkligt Šngslig. Hon satte sig vid fšnstret och stirrade ut i skymningen pŒ de grupper af gossar och mŠn, som gingo fšrbi. Men nŠr den ena kvarten efter den andra fšrgick utan att Frits kom hem, kunde hon ej lŠngre uthŠrda denna Œngest. Hon sprang sŒ lŠtt klŠdd som hon var ut i vinterkylan. Det var nu nŠstan mšrkt, vinden svepte omkring den lilla stugan, sŒsom om han ville stšrta omkull henne, och snšn yrde, sŒ att fru Henriksson knappt kunde finna vŠgen till grannens. Men dŒ hon kommit dit, mŒste Karl utfšrligt berŠtta, vid hvilken tid jakten slutat och nŠr han sist sett Frits. Karl, som nu sjŠlf var orolig fšr sin vŠn, erbjšd sig att gŒ ut i byn fšr att hos de andra kamraterna sška fŒ underrŠttelse om Frits. Fru Henriksson antog med tacksamhet detta anbud, men hon ville sjŠlf ocksŒ fšlja med. Husen i byn lŒgo nŒgot spridda, och dŠrfšr gick en god timme, innan fru Henriksson och Karl hunnit frŒga alla som varit med pŒ jakten, om de sett Frits. Men allt var fšrgŠfves, ingen hade sett honom, ingen hade mštt honom pŒ vŠgen. Slutligen kom hon till skollŠraren. Denne var sjŠlf mycket orolig šfver gossen, som i hela byn var sŒ afhŒllen fšr sitt friska, glada vŠsen. Emellertid lofvade han den fšrtviflade modern att genast sška fŒ nŒgra karlar med sig ut fšr att sška. De voro snart redo, och skollŠraren tog Šfven sin hund med sig. Han gick Šnnu en gŒng fram till fru Henriksson och fšrsškte lugna henne. Han fšrstod, att arbete skulle vara det bŠsta medel att fšrkorta den lŒnga vŠntanstiden, och dŠrfšr gaf han henne det rŒdet att gŒ hem och koka en varm soppa samt styra om att hon hade varma filtar i beredskap fšr att vŠrma upp gossen, om de funno honom. "Ja, _om_ ni finna honom!" Den stackars modern upprepade dessa ord om och om igen, liksom om allting dŒ vore godt och vŠl--_huru_ de skulle finna honom, dŠrpŒ tŠnkte hon icke. Och skollŠraren, som sŒg moderns stora Œngest, vŒgade icke heller klŠda sin fruktan i ord. Han tryckte hennes hand till afsked och gick i det han med dŠmpad ršst och hšgtidligt allvar sade: "Gud vare med er och styrke er, fru Henriksson". Snart dog ljudet af deras steg bort, och dŒ fšrst steg fru Henriksson upp och gick hem. Stormen hade nu saktat sig nŒgot, men det fortfor att snša. Den Œngestfulla modern sŠnde en brinnande bšn upp till Gud om sin gosses lif. DŒ hon kom hem, mšttes hon af Annas Šngsliga frŒga: "Hvar Šr Frits? Har ingen sett honom?" Modern sjšnk ner pŒ en stol bredvid sŠngen och berŠttade om sitt fruktlšsa sškande. Anna slog armarna om moderns hals och fšrsškte tršsta henne, fastŠn hon sjŠlf var djupt bedršfvad. "Mor", sade hon slutligen, dŒ denna icke ville lyssna till hennes tršsteord, "skulle du inte vŠrma upp hans sŠng och hŒlla yllefiltar i beredskap?" DŒ Šndtligen ryckte den stackars modern upp sig ur sin overksamma sorg och skyndade ut fšr att vŠrma och stŠlla allt i ordning. EmellanŒt šppnade hon dock fšrstugdšrren fšr att spana och lyssna. Anna lŒg med hšgršda kinder och vŠrkande hufvud och gaf Œngestfullt akt pŒ hvarje buller utifrŒn. Men den ena kvarten gick efter den andra och ingenting hšrdes af. Plštsligt skŠllde Karo, och Anna for fšrskrŠckt upp, men sŒ blef allting tyst igen. "Det var vŠl en krŒka, som retade honom", tŠnkte hon och lyssnade Œter. €nnu nŒgra timmar fšrgingo. Klockan var nu tio, men ingen hade tŠnkt pŒ nŒgon kvŠllsmat. Modern hade fšr lŠnge sedan slutat sina fšrberedelser och satt bredvid Annas sŠng med hennes feberheta hand i sin. Hon bad tyst, pŒ samma gŒng hon lyssnade efter hvarje ljud. Plštsligt bšrjar Karo tjuta, hšgljudda och klagande tjut, som smŒningom šfvergŒ till ett sakta gnŠllande. Strax dŠrefter hšras steg pŒ gŒrden, men intet ord talas--allt Šr dšdstyst. Stegen nŠrma sig huset, och modern, som gripes af en fšrfŠrlig aning, springer upp fšr att skynda ut. Men i samma šgonblick šppnas dšrren utifrŒn, och med ett rop af fšrtviflan stšrtar den stackars modern ned pŒ golfvet. Fyra mŠn trŠda in genom dšrren. Dessa bŠra en bŒr af grenar, hvilka tŠckas af en kappa. De sŠtta lŒngsamt ned bŒren pŒ golfvet och taga af sig hufvudbonaden, djupt gripna af dšdens majestŠt, som de fšrt med sig in i det lilla hemmet. Modern reser sig lŒngsamt upp och stirrar under tystnad pŒ de fyra mŠnnen. Men sŒ falla hennes blickar Œter pŒ bŒren och med ett fšrnyadt rop slŒr hon kappan Œt sidan och kastar sig pŒ knŠ bredvid sin gosses stelnade kropp. DŠr ligger Frits liksom sofvande med hufvudet hvilande pŒ den gršnskande bŠdden. Den krampaktigt slutna handen Šr fast tryckt mot bršstet, och i det ljusa, lockiga hŒret ligger Šnnu snš. Men šfver det bleka ansiktet och de halfšppna lŠpparne hvilar ett lyckligt leende. Vid denna anblick stšrta Šndtligen de fšrlšsande tŒrarna ur moderns šgon. "Frits, min Šlskade gosse!" snyftar hon och betŠcker med kyssar och tŒrar den hvita pannan, pŒ hvilken dšden redan tryckt sin stŠmpel. Anna hade vid moderns hjŠrtslitande rop farit upp i sŠngen. Hon stirrade med slša blickar pŒ mŠnnen, som kommo med bŒren. DŠrpŒ sjšnk hon utan ett ljud tillbaka mot kudden--en vŠlgšrande vanmakt beršfvade henne fšr en stund medvetandet af den sorgliga verkligheten. (Forts.) BrefvŠxling med de smŒ. [Illustration] Lšsning af prisuppgifterna i BarnavŠnnen 1904. N:o 1. _Skalbagge, luften, humlor._ Uppgiften rŠtt lšst af 217 barn. N:o 2. _Australien, aster, last, list, Erna, aula, Eli, Ural._ Uppgiften rŠtt lšst af 230 barn. N:o 3. +---+---+---+---+ | L | I | M | A | +---+---+---+---+ | I | S | A | R | +---+---+---+---+ | M | A | I | N | +---+---+---+---+ | A | R | N | O | +---+---+---+---+ Uppgiften rŠtt lšst af 239 barn. N:o 4. Mitt fšrsta _krus_, mitt andra _bŠr_, mitt hela _krusbŠr_. Uppgiften rŠtt lšst af 227 barn. N:o 5. _Holland._ Uppgiften rŠtt lšst af 230 barn. /* N:o 6. Mitt fšrsta _dagg_, mitt andra _mask_, mitt hela _daggmask_. Uppgiften rŠtt lšst af 223 barn. N:o 7. Mitt fšrsta _ro_, mitt andra _sen_, mitt tredje _doft_, mitt hela _rosendoft_. Uppgiften rŠtt lšst af 34 barn. N:o 8. Mitt fšrsta _tro_, mitt andra _fast_, mitt hela _trofast_. Uppgiften rŠtt lšst af 232 barn. N:o 9. _Fyris, Uppsala, Uman, Venern, mŒl, Tidan, rebro, regrund._ Uppgiften rŠtt lšst af 120 barn. N:o 10. Mitt fšrsta _en_, mitt andra _vig_, mitt hela _envig_. Uppgiften rŠtt lšst af 170 barn. N:o 11. Mitt fšrsta _fjŠll_, mitt andra _sjš_, mitt hela _fjŠllsjš_. Uppgiften rŠtt lšst af 161 barn. N:o 12. +---+ | P | +---+---+---+ | R | E | N | +---+---+---+---+---+ | N | O | R | G | E | +---+---+---+---+---+---+---+ | P | E | R | S | I | E | N | +---+---+---+---+---+---+---+ | D | V | I | N | A | +---+---+---+---+---+ | L | E | A | +---+---+---+ | N | +---+ Uppgiften rŠtt lšst af 138 barn. N:o 13. _Laban_ 1 Mos 31. _Nabal_ 1 Sam. 25. Uppgiften rŠtt lšst af 192 barn. */ Prenumerationen fortfar! _BibellŠsning_ eller hvad stŒr det i nŠsta sšndags text? Veckan 15-21 Maj 1905. M. 15. Rom. 13: 12-14. _Ljusets barn._ T. 16. v. 13 a. _Kristi ankomst Šr nŠra._ O. 17. v. 13 b. _Vi skola klŠda oss att vŠrdigt mottaga honom._ T. 18. v. 14 a. _Ljusets barn skola klŠda sig i ljusets drŠkt._ F. 19. v. 14 b. _sky och undfly synd och last._ L. 20. v. 15. _samt iklŠda oss Kristus._ S. 21. Upp. 7: 13-14. _Den himmelska drŠkten._ _Sšndagsskoltext fšr den 21 Maj._ Rom. 13: 12-14. _Minnesvers_: Efes. 5: 18. Och dricken eder icke druckna af vin, hvaraf tygellšshet kommer, utan uppfyllens med Anden. UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. BARNAV€NNEN N:o 21 Illustrerad Veckotidning fšr Sšndagsskolan och Hemmet. 22 Œrg. 25 Maj. Redaktšr: J. B. GAUFFIN, Uppsala. 1905. [Illustration] En underbar tro. Det fšrefaller oss underbart, att vi ej inom Israels omrŒde finna en sŒdan tro och sŒdan uthŒllig bšn, som hos den hedniska kvinna, som vŒr text omtalar. Hon var en kananeiska, afkomling af den afgudadyrkande urbefolkningen, som sŠrskildt talrikt fšrekom i Tyri och Sidons omrŒden. LikvŠl hade Šfven hit ryktet om Jesu verksamhet trŠngt, och sŠkert fanns det Šfven hŠr hjŠrtan, som voro mottagliga fšr evangelium. SŠrskildt hade den kananeiska kvinnan fŒtt lida mycket fšr sitt barns skull. Hade det varit sjukt i vanlig mening, vore det redan nšd nog, men fruktansvŠrdare var, att barnet var besatt af en ond ande. SŒ rŠkna vi ju ocksŒ det fšr nŒgot vida vŠrre, nŠr ett Šlskligt barns sjŠl fšrdŠrfvas genom syndens makt, Šn om det blott vore frŒga om lekamlig sjukdom. MŒ vi blott rŠtt fŒ šgonen upp fšr huru den onda andemakten kan fšrfšra och fšrdŠrfva fšr tid och evighet en mŠnniska, som Šr kšpt med Jesu blod. Huru mŒngen moder har icke i bitter nšd fšr denna orsak bedit om hjŠlp. €lskade barn, om du har en sŒdan moder som denna med sin underbara tro pŒ bšnhšrelse, dŒ vet jag, att du skall fŒ erfara Jesu hjŠlp och Jesu vŠlsignelse. Vid detta tillfŠlle hade Jesus dragit sig undan den allmŠnna nyfikenheten, sŒ att kananeiskan mŒste sŠkert sška lŠnge och vŠl, innan hon fann det fšremŒl, som hon sškte. LikvŠl mšttes hon af en ny missrŠkning, dŒ hon fšll ned vid hans fštter. Herren Jesus svarar henne icke ett ord, och dŒ han svarar, tyckes svaret innebŠra idel nej pŒ hennes bšn. HŠr visar sig nu kvinnans stora tro, hon hŒller ut i alla dessa prof, hon lŒter icke frŒntaga sig hoppet om bšnhšrelse. SŠger Kristus: Det Šr icke tillbšrligt att taga bršdet frŒn barnen och kasta det fšr hundarne, sŒ finner hon anledning att sŠga: Ja, Herre, ty hundarne Šta af de smulor, som falla frŒn deras herrars bord. O, hvilken šdmjukhet! Hon vill gŠrna kallas en hund, allenast hon fŒr rŠtt till smulorna. Men en sŒdan tro och en sŒdan šdmjukhet fŒr icke endast smulorna. Kananeiskan har fšr visso barnarŠtt, och hennes stora tro gšr henne stšrre Šn mŒnga af Guds egendomsfolk. SŒ svarar dŒ Kristus: "O kvinna, din tro Šr stor, ske dig som du vill!" Hon hade i trosvarm bšn kŠmpat fšr sitt barn och detta barn blir rŠddadt. FšrestŠllen eder med hvilken glŠdje hon sluter sin dotter i sin famn, dŒ den onde anden Šr utdrifven. FšrestŠllen er ocksŒ, huru frŒn den stunden Jesus hade i detta hus vunnit Šlskande hjŠrtan, som framgent ville vara hans lŠrjungar. Men om du i denna berŠttelse kŠnner igen din egen, om Šfven du har en bedjande moder, dŒ šnskar jag, att Šfven du en dag mŒtte upplefva frŠlsningens saliga stund. Ty fšr dig, fšr din sjŠl bedes nu om frŠlsning, och blir du frŠlst, sŒ blir det fršjd fšr ett Šlskande modershjŠrta och fršjd i Guds himmel. _Fr. E._ Den bŠska drycken. "Jag kan inte taga den, mamma, jag vet, att jag inte kan", ropade Betty. "Men du har Šnnu inte fšrsškt det, min flicka", sade modern. "Hvad skall det tjŠna till? Jag vet ju ŠndŒ, att jag inte kan." Betty var sjuk och hennes mamma hade skickat bud efter doktorn. Denne fšreskref en medicin, som den lilla flickan ogŠrna ville taga in, ty den var bŠsk. Men pŒ hennes upprepade vŠgran hade modern blott ett svar: "Jag vill, att du skall fšrsška taga den". "Hvad tjŠnar det till att fšrsška, nŠr jag vet, att jag inte kan svŠlja den?" "DŠrfšr att den Šr hŠlsosam. Hvem har vunnit nŒgot, som inte har fšrsškt nŒgonting, min flicka?" "€r medicinen god, mamma?" "Nej, det Šr den inte. Jag vill inte tala en osanning fšr mitt barn." "Skulle det vara en osanning?" frŒgade Betty fšrvŒnad, ty hon hade aldrig tŠnkt sig saken frŒn den sidan. "Allt som icke Šr strŠng sanning Šr osanning, och du vet, att lšgnen Šr vederstygglig fšr vŒr himmelske fader. LŠkemedlet Šr obehagligt, men doktorn tror, att det skall gšra dig godt. DŠrfšr vill jag att du skall vara modig och taga det genast. HŠr Šr koppen. NŠr jag sŠger tre, skall du tšmma dess innehŒll. Nu--ett--tvŒ--tre."--Och innan modern sagt det sista ordet, var koppen tom. "Den var ŠndŒ inte sŒ bŠsk som jag trodde, mamma", sade Betty. "JasŒ. Ja, jag Šr inte fšrvŒnad, att du tycker sŒ, ty jag visste, att det mod, som behšfdes fšr att taga medicinen, skulle blifva en god krydda. Betty lilla, vi glšmma sŒ lŠtt, att ingen plikt Šr sŒ tung, att icke det allvarliga beslutet att uppfylla den gšr den lŠttare. Du skall finna mŒngen svŒrighet vŠrre att šfvervinna Šn denna. Men fšrsšk att alltid vara modig och gif aldrig vika, sŒ lŠnge du stŒr infšr en ouppfylld plikt. Nu skall jag lŠsa en berŠttelse fšr dig, som kanske kan ge dig nŒgonting att tŠnka pŒ." Betty beredde sig pŒ att lyssna till berŠttelsen, men lŒngt innan den var till Šnde, sof hon godt. Hennes mor lade henne pŒ soffan, fšr att hon skulle fŒ sofva i ro. NŒgra veckor fšrgingo, och Betty var lika frisk som fšrr. Hon hade nŠstan glšmt tilldragelsen med medicinen, dŒ familjen drabbades af en svŒr sorg, i det Bettys lilla syster dog. Till hennes stora fšrvŒning var modern lika lugn och stilla som fšrut. Hon skštte sitt arbete och talade lugnt och vŠnligt,--det var som om familjekretsen aldrig brutits. "Hvarfšr grŒter du inte mera, mamma? €r du glad fšr att Signe Šr dšd?" frŒgade Betty. "Ack nej, inte glad, men jag fšrsšker att vara tŒlig", svarade modern. Sorgens bŠgare innehŒller en bitter dryck fšr mig, Betty, men vi mŒste šdmjukt underkasta oss Guds vilja. VŒr lilla Signe Šr hos Herren, fri frŒn all sorg och nšd, och vi mŒste tacka honom fšr detta. Han har icke lofvat oss bara solskensdagar hŠr i vŠrlden; mŒnga skuggor fšrmšrka lifvet fšr oss. Men om vŒr tros šga Šr klart, och hjŠrtat genom bšnen hšjer sig šfver jordens dimmor, skola vi finna en purpurfŠrgad guldkant pŒ hvarje moln,--om det ocksŒ Šr aldrig sŒ mšrkt. Hvilka pršfningar Gud Šn mŒ lŠgga pŒ oss,--den kŠre frŠlsaren hŒller oss dock vid handen, och ur hjŠrtats djup kunna vi sŠga: "Herren gaf och Herren tog, lofvadt vare Herrens namn." Den lilla flickan med tŠndstickorna. Till teckningen. Det var rysligt kallt. Det bšrjade ocksŒ bli mšrkt sista aftonen pŒ det gamla Œret, det var nyŒrsafton. I mšrker och kšld gick en liten flicka omkring pŒ gatorna i den stora staden. Hon var fattig, den lilla; hon hade hvarken strumpor eller skor. Fštterna voro ršda och blŒ af kšlden, och hon skyndade utefter gatorna fšr att sŠlja tŠndstickor. PŒ morgonen, nŠr hon gick hemifrŒn, hade hon visserligen haft ett par trŠskor pŒ fštterna. Men de voro sŒ stora, att hon tappade dem, nŠr hon skyndade šfver gatan undan ett par vagnar, som kšrde sŒ rysligt fort. DŠr gick nu den lilla flickan pŒ de nakna smŒ fštterna och fršs sŒ fšrfŠrligt. Ingen hade pŒ hela dagen kšpt af henne eller gifvit henne en slant. Hungrig var hon och sŒg betryckt ut, den lilla stackarn. Snšflingorna bšrjade nu ocksŒ falla och lade sig som stjŠrnor i hennes lockiga hŒr, men den stŒten tŠnkte hon inte pŒ. Ut genom alla fšnstren lyste ljusen, det sŒg sŒ varmt ut dŠrinne i de vackra rummen, och sŒ luktade det sŒ rart af steken Šnda ut pŒ gatan. Det var ju nyŒrsafton. Det tŠnkte hon pŒ. Borta i ett hšrn mellan tvŒ hus satte hon sig och kršp i hop. De smŒ benen hade hon dragit upp under sig, men hon fršs nu ŠndŒ mer, och hem tordes hon icke gŒ, dŒ hon icke sŒlt nŒgra tŠndstickor och icke fŒtt ett enda šre. Hennes far skulle slŒ henne. Kallt var det ocksŒ dŠr hemma. Visst var det tak šfver hufvudet, men vinden pep ŠndŒ in frŒn alla hŒll, fastŠn det var stoppadt halm och trasor i de stšrsta springorna. Den lillas fingrar voro nŠstan dšda af kšld. Hur en liten sticka skulle vŠrma och gšra godt. Hon tog en ur asken, "ritsch!" hvad den sprakade, hvad den brann! Det var en varm, klar lŒga, dŒ hon hšll handen omkring den. Det var ett underligt ljus. Flickan tyckte, att hon satt framfšr en stor kakelugn med blanka messingsluckor. Elden brann sŒ hŠrligt, vŠrmde sŒ godt. Nej, hvad var det? [Illustration: DEN LILLA FLICKAN MED T€NDSTICKORNA.] Den lilla strŠckte ut fštterna fšr att vŠrma ocksŒ dem, dŒ slocknade lŒgan. Kakelugnen fšrsvann,--hon satt med en liten stump af den utbrŠnda tŠndstickan i handen. En ny blef tŠnd. Den brann, den lyste, och dŠr skenet fšll pŒ vŠggen, blef denna som ett flor. Hon sŒg rakt in i rummet, dŠr bordet stod dukadt med en glŠnsande hvit duk, med fint porslin, och hŠrligt doftade den rara steken, garnerad med sviskon och stekta Špplen. Och hvad som var Šnnu hŠrligare: steken hoppade ned frŒn bordet och kom rŠtt fram till henne, den fattiga flickan. DŒ slocknade stickan, och blott den kalla stenvŠggen syntes. [Illustration] Hon tŠnde en ny. Hon tyckte sig dŒ sitta under den prŠktigaste julgran. Den var stšrre och vackrare, Šn den hon sett hos grosshandlarns pŒ julaftonen. Tusen ljus brunno pŒ de gršna grenarna, som bšjde sig under tyngden af Špplen och den raraste konfekt. Hon strŠckte bŠgge hŠnderna i vŠdret,--dŒ slocknade tŠndstickan. Hon sŒg de mŒnga julljusen stiga allt hšgre och hšgre, hon sŒg, att de voro himmelsklara stjŠrnor, som gnistrade. En af dem fšll och gjorde en lŒng eldstrimma pŒ himmeln. "Nu dšr nŒgon", sade den lilla, ty gamla mormor, hvilken var den enda, som varit god mot henne, men nu var dšd, hade sagt: "NŠr en stjŠrna faller, gŒr en sjŠl upp till Gud." Hon tŠnde Œter en sticka. Den lyste rundt omkring, och i skenet stod den gamla mormodern sŒ klar, sŒ strŒlande, sŒ mild och hŠrlig. "Mormor!" ropade den lilla, "tag mig med! Jag vet, att du Šr borta, nŠr strykstickan slocknar,--borta liksom den varma kakelugnen, borta sŒsom steken och den stora hŠrliga julgranen." Hon stršk hastigt eld pŒ alla stickorna i asken. Hon ville riktigt hŒlla mormor kvar. Och stickorna lyste med sŒdan glans, att det var som om solen gŒtt upp. Mormor hade aldrig fšrr varit sŒ vacker, sŒ stor. Hon lyfte den lilla fattiga flickan upp pŒ sin arm, och de flšgo i glans och glŠdje sŒ hšgt, sŒ hšgt, att dŠr var ingen kšld, ingen hunger, ingen Šngslan,--de voro hos Gud. Men i hšrnet vid huset satt i den kalla vintermorgonen den lilla flickan med det lockiga hŒret. Ett leende lekte pŒ lŠpparna, hon var dšd, men log ŠndŒ Œt de mŠnniskor, hvilkas šmkan och barmhŠrtighet kom fšr sent. "Hon har velat vŠrma sig", sade man, ty hon hšll Šnnu de afbrŠnda tŠndstickorna i handen. Men ingen visste, huru mycket vackert hon hade sett, och i hvilken glans hon fšljt gamla mormor in i nyŒrsglŠdjen. Efter C. Andersen. Fšr vŒra allra minsta. Med tvŒ teckningar. Lillan skulle ut och Œka, och hennes tvŒ bršder voro hŠstarna, och "stora" syster var "sŠllskapsdam". "Hvar Š' tšmmarna?" frŒgade lillan. "Det behšfs inte tšm Œt oss, kan du begripa. Vi springa sŒ snŠllt utan tšm, mycket bŠttre Šn riktiga hŠstar", svarade Johan. Och sŒ bar det af rundt omkring byn i full fart. Johan drog, och Petter skšt pŒ, och syster Greta sprang bredvid med ett lŒngt spš šfver axeln. Det skulle vara piskan. Men "hŠstarna" blefvo allt mera morska och ostyriga. De glšmde lšftet till lillan, glšmde att det kunde gŒ henne illa. De sprungo, sŒ att Greta inte hann fšlja med, de sprungo, sŒ att vagnen stjŠlpte midt fšr den stora bjšrken, som stod utanfšr trŠdgŒrdsplanket. Hur gick det dŒ med lillan? Det kan du vŠl fšrstŒ, att hon blef rysligt rŠdd och grŠt och fŠllde tŒrar och fick en blodig nŠstipp, sŒ att till och med mor fŠllde tŒrar. [Illustration] Men huru gick det med Johan och Petter? Ja, det sŠger jag inte. Men nŠsta gŒng de voro hŠstar Œt lillan, sŒ drogo de henne riktigt snŠllt. _J. B. G._ BroderskŠrlek. (Forts. fr. fšreg. n:r.) Hon hade Œldrats mycket under denna enda natt, men det fridfulla uttrycket i hennes šgon visade, att hon till slut villigt lŠmnat sitt barn i frŠlsarens hŠnder och nu kunde om Šn med bŠfvande hjŠrta och tŒrfyllda šgon saga: "Ske din vilje, min Gud!" Plštsligt kom hon ihŒg Anna. Fšr sorgen šfver det ena barnet hade hon alldeles glšmt det andra. Men nŠr hon kom fram till sŠngen, fann hon Anna i lugn sšmn. Vanmakten hade vikit fšr en vŠlgšrande slummer. Hela byn visade fru Henriksson ett varmt deltagande i hennes stora sorg. Men man klandrade baronen, som icke fšranstaltat om att drifvarne fŒtt sig ett ordentligt middagsmŒl efter den anstrŠngande jakten, innan de antrŠdde hemfŠrden i yrvŠdret. Det var dŠrfšr ej heller underligt, menade man, att gossen dukat under, isynnerhet som han hade tagit miste om vŠgen. NŒgra dagar dŠrefter bŠddades Frits ner i den mšrka grafven. Han fšljdes till sitt sista hvilorum af de flesta af grannarne, och den gamle gudfruktige pastorn hšll ett gripande tal šfver orden: "KŠrleken upphšr aldrig". Han visade, huru kŠrleken kommer frŒn Gud, som sjŠlf Šr kŠrleken, och huru denna makt kan utveckla sig i ett litet mŠnniskobarns hjŠrta och drifva det Šnda in i dšden. DŠrefter pŒminde han om den dšdes sista kŠrleksgŠrning, och huru han ville arbeta fšr att skaffa sin sjuka syster hŠlsa och kraft. Om ocksŒ detta hans fšrsšk varit blott ett barnsligt tilltag och det ville synas som om han offrat sitt lif fšrgŠfves, sŒ finge man ej glšmma, att Šnnu lefde en Gud i himmelen, som sett hans uppsŒt, och hvilken Šnnu i dag kunde gšra under. Med en varm bšn om att Herren mŒtte tršsta de sšrjande, hvilkas ende son och broder han var, slšts den gripande akten. Intet šga fšrblef torrt och intet hjŠrta oberšrdt af de enkla, hjŠrtliga orden. Under tystnad antrŠddes hemfŠrden. DŒ stannade en vagn utanfšr kyrkogŒrdsporten. En herre steg ur och gick fram till pastorn, som just stod i begrepp att lŠmna kyrkogŒrden. "Baron!" hviskade folket och betraktade nyfiket honom och den praktfulla kransen, som han lagt pŒ gossens graf. "Han vill godtgšra, hvad han brutit, genom att sŠga nŒgra vackra ord och skŠnka en storartad krans", hviskades det bland de nŠrvarande. "Men dŠrmed kan han inte ŒterskŠnka den dšde lifvet eller tršsta den stackars modern." Emellertid troppade folket af och kyrkogŒrden blef smŒningom tom. De bŒda herrarne, som under djup ršrelse stannat vid den šppna grafven, vŠnde nu ocksŒ lŒngsamt tillbaka mot kyrkogŒrdsporten. DŠr tog baronen med ett kraftigt handslag farvŠl af pastorn. Sedan yttrade han ett par ord till kusken, steg dŠrpŒ upp i vagnen och nŒgra šgonblick senare stannade han vid den gamle doktorns bostad. Baronen gick in, men kom efter nŒgra šgonblick tillbaka tillsammans med doktor Werner. BŒda herrarne togo plats i vagnen, som nu rullade vidare, lŠngs den knaggliga landsvŠgen, fram till det minsta huset i byn. * * * DŠr satt fru Henriksson vid sin dotters sŠng, fšrsŠnkt i djup sorg. Annas onda hade fšrvŠrrats genom sinnesršrelsen, och nu lŒg hon dŠr med feberheta kinder och glŠnsande šgon. Modern hade i dag stannat hemma hos henne. Hon kunde ej besluta sig fšr att fšlja med till kyrkogŒrden fšr att se sin Šlskade gosse, som alltid var sŒ full af sprittande lif, bŠddas ner i den mšrka grafven. Sedan hon lagt honom i hans sista hvilobŠdd, kŠnde hon det, som om han ej lŠngre tillhšrde henne, och hennes enda tršst var det vissa hoppet, att hon en gŒng skulle fŒ mšta honom och hans fšrut hemgŒngne fader i de eviga boningarna. DŠrfšr hade hon ocksŒ i dag stannat hemma hos sitt sjuka barn, som Šnnu behšfde henne, och nu sutto de bŒda och talade under tŒrar om honom som de fšrlorat. De voro sŒ upptagna af sin sorg, att de icke mŠrkte, huru en vagn stannade utanfšr deras lilla stuga. Fšrst nŠr dšrren šppnades och baronens gestalt syntes bakom den gamle doktorn, for fru Henriksson upp. Hon strŠckte liksom afvŠrjande ut hŠnderna och i hennes hjŠrta ršrde sig plštsligt en kŠnsla af bitterhet emot den man, hvilkens vŒrdslšshet pŒ sŠtt och vis varit vŒllande till hennes gosses dšd. DŒ gick baronen fram till henne och sade under djup ršrelse med bedjande ršst: "Fru Henriksson, i dag kan ni icke fšrlŒta mig, det inser jag vŠl, men en annan gŒng hoppas jag ni skall gšra det. LŒt mig nu blott sŠga er, att det gšr mig outsŠgligt ondt, att denna olycka skulle intrŠffa. Kunde jag gšra det skedda ogjordt, skulle jag vilja gifva mycket dŠrfšr." Trots sin sorg och sin bitterhet kunde icke fru Henriksson undgŒ att mŠrka den varma ton af Škta deltagande som ljšd ur baronens ršst. Hon kunde dŠrfšr icke lŠngre vredgas utan rŠckte honom handen och sade med tŒrkvŠfd ršst: "Jag vill gŠrna fšrlŒta er, herr baron, men ni vet inte, huru mycket jag fšrlorat". Baronen fattade tacksamt den framstrŠckta handen. "Tack, fru Henriksson", sade han. "Nu vill jag blott bedja er om en sak. Pastorn berŠttade mig, att er gosse offrade sitt lif fšr sin syster. Detta offer skall icke hafva gifvits fšrgŠfves. LŒt nu mig hjŠlpa till att hans šnskan mŒ uppfyllas. Jag vill bekosta er dotters vistelse pŒ sjukhuset i staden. Herr doktor Werner har sagt, mig, att det ej Šr omšjligt att hon kan bli ŒterstŠlld, om hon fŒr komma under lŠmplig behandling af en skicklig lŠkare. DŠrfšr ber jag er Šn en gŒng: lŒt mig uppfylla er gosses sista šnskan, res ni sjŠlf med er dotter till hufvudstaden och stanna hos henne dŠr, till dess hon blifvit fullt frisk. Det Šr ju sŒ, herr doktor", tillade han vŠnd till denne, "ni tror ju, att hon kan blifva fullt ŒterstŠlld?" "Ja visst, ja visst, herr baron", skyndade den gamle liflige herrn att fšrsŠkra. "Om vi bara fŒ Anna under den beršmde professor E:s vŒrd, kan hon vŠnta att bli frisk pŒ nŒgra mŒnader." "Det glŠder mig af hela mitt hjŠrta", sade baronen vŠnligt. Utan att invŠnta nŒgot tack skyndade han ut genom dšrren, och snart hšrdes vagnen rulla dŠrifrŒn. Fru Henriksson stod sŒsom bedšfvad kvar hos den gamle doktorn. Kunde det verkligen vara sant, att hennes lilla Anna skulle bli frisk? Hvilken tršst blefve ej detta i hennes djupa sorg! Hon fšrmŒdde icke yttra ett ord, men tŒrarna runno lŒngsamt utfšr den bleka kinden. Fšrst nŠr hon sŒg pŒ Anna, som med vidšppna šgon blickade omkring sig, utropade hon: "Anni, det var dŒ icke fšrgŠfves, att vŒr Frits offrade sitt lif!" Mor och dotter hšllo hvarandra lŠnge hŒrdt omfamnade, och Anna hviskade: "Mor, jag kommer ihŒg min dršm--den var alldeles sann". Doktor Werner, som under Œrens lopp blifvit familjens trofaste vŠn, stannade Šnnu en stund hos fru Henriksson, sedan sinnesršrelsens vŒgor lagt sig och rŒdgjorde med henne om fšrberedelserna fšr resan. Han yrkade pŒ, att denna mŒtte fšretagas sŒ fort som mšjligt, och fru Henriksson instŠmde med tacksamhet. Doktorn lofvade att omsorgsfullt svepa om Annas fot, sŒ att kšlden ej skulle kunna skada den, och sedan tog han ett hjŠrtligt afsked. Julen firades detta Œr tyst och stilla i det lilla huset, intet jubel af glada ršster, ingen sŒng hšrdes dŠrifrŒn. (Forts.) _BibellŠsning_ eller hvad stŒr det i nŠsta sšndags text? Veckan 29 Maj--4 Juni 1905. M. 29. Apg. 1: 4-11. Kristi himmelsfŠrd. T. 30. v. 4-5. _Fadrens lšfte om Anden._ O. 31. v. 6. _LŠrjungarnas frŒga om rikets upprŠttande._ T. 1. v. 7-8. _LŠrjungarne skola verka fšr detta rike genom evangelii fšrkunnelse._ F. 2. v. 9. _HimmelsfŠrden._ L. 3. v. 10. _SŠndebud frŒn den himmelska vŠrlden;_ S. 4. v. 11. _de fšrkunna rikets upprŠttande, dŒ Jesus kommer igen._ _Sšndagsskoltext fšr den 4 Juni._ Apg. 1: 4-11. _Minnesvers:_ Kol. 3: 1. Om I nu hafven uppstŒtt med Kristus, sŒ sšken det, som Šr ofvan, dŠr Kristus Šr sittande pŒ Guds hšgra sida. UPPSALA 1905, K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI. *** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVÄNNEN, 1905-05 *** Updated editions will replace the previous one—the old editions will be renamed. Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright law means that no one owns a United States copyright in these works, so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to copying and distributing Project Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™ concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you charge for an eBook, except by following the terms of the trademark license, including paying royalties for use of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for copies of this eBook, complying with the trademark license is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, performances and research. Project Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away—you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark license, especially commercial redistribution. START: FULL LICENSE THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free distribution of electronic works, by using or distributing this work (or any other work associated in any way with the phrase “Project Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full Project Gutenberg™ License available with this file or online at www.gutenberg.org/license. Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg™ electronic works 1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg™ electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to and accept all the terms of this license and intellectual property (trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy all copies of Project Gutenberg™ electronic works in your possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project Gutenberg™ electronic work and you do not agree to be bound by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. 1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be used on or associated in any way with an electronic work by people who agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few things that you can do with most Project Gutenberg™ electronic works even without complying with the full terms of this agreement. See paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project Gutenberg™ electronic works if you follow the terms of this agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg™ electronic works. See paragraph 1.E below. 1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project Gutenberg™ electronic works. Nearly all the individual works in the collection are in the public domain in the United States. If an individual work is unprotected by copyright law in the United States and you are located in the United States, we do not claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, displaying or creating derivative works based on the work as long as all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope that you will support the Project Gutenberg™ mission of promoting free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg™ works in compliance with the terms of this agreement for keeping the Project Gutenberg™ name associated with the work. You can easily comply with the terms of this agreement by keeping this work in the same format with its attached full Project Gutenberg™ License when you share it without charge with others. 1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in a constant state of change. If you are outside the United States, check the laws of your country in addition to the terms of this agreement before downloading, copying, displaying, performing, distributing or creating derivative works based on this work or any other Project Gutenberg™ work. The Foundation makes no representations concerning the copyright status of any work in any country other than the United States. 1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: 1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate access to, the full Project Gutenberg™ License must appear prominently whenever any copy of a Project Gutenberg™ work (any work on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, copied or distributed: This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. 1.E.2. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not contain a notice indicating that it is posted with permission of the copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in the United States without paying any fees or charges. If you are redistributing or providing access to a work with the phrase “Project Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg™ trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.3. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is posted with the permission of the copyright holder, your use and distribution must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked to the Project Gutenberg™ License for all works posted with the permission of the copyright holder found at the beginning of this work. 1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg™ License terms from this work, or any files containing a part of this work or any other work associated with Project Gutenberg™. 1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this electronic work, or any part of this electronic work, without prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with active links or immediate access to the full terms of the Project Gutenberg™ License. 1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any word processing or hypertext form. However, if you provide access to or distribute copies of a Project Gutenberg™ work in a format other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official version posted on the official Project Gutenberg™ website (www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg™ License as specified in paragraph 1.E.1. 1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, performing, copying or distributing any Project Gutenberg™ works unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing access to or distributing Project Gutenberg™ electronic works provided that: • You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from the use of Project Gutenberg™ works calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed to the owner of the Project Gutenberg™ trademark, but he has agreed to donate royalties under this paragraph to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid within 60 days following each date on which you prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty payments should be clearly marked as such and sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation.” • You provide a full refund of any money paid by a user who notifies you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™ License. You must require such a user to return or destroy all copies of the works possessed in a physical medium and discontinue all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™ works. • You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the electronic work is discovered and reported to you within 90 days of receipt of the work. • You comply with all other terms of this agreement for free distribution of Project Gutenberg™ works. 1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. 1.F. 1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread works not protected by U.S. copyright law in creating the Project Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™ electronic works, and the medium on which they may be stored, may contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment. 1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGE. 1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a written explanation to the person you received the work from. If you received the work on a physical medium, you must return the medium with your written explanation. The person or entity that provided you with the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a refund. If you received the work electronically, the person or entity providing it to you may choose to give you a second opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy is also defective, you may demand a refund in writing without further opportunities to fix the problem. 1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth in paragraph 1.F.3, this work is provided to you ‘AS-IS’, WITH NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. 1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any provision of this agreement shall not void the remaining provisions. 1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in accordance with this agreement, and any volunteers associated with the production, promotion and distribution of Project Gutenberg™ electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg™ work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any Project Gutenberg™ work, and (c) any Defect you cause. Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg™ Project Gutenberg™ is synonymous with the free distribution of electronic works in formats readable by the widest variety of computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from people in all walks of life. Volunteers and financial support to provide volunteers with the assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg™’s goals and ensuring that the Project Gutenberg™ collection will remain freely available for generations to come. In 2001, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure and permanent future for Project Gutenberg™ and future generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 and the Foundation information page at www.gutenberg.org. Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit 501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal Revenue Service. The Foundation’s EIN or federal tax identification number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by U.S. federal laws and your state’s laws. The Foundation’s business office is located at 809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to date contact information can be found at the Foundation’s website and official page at www.gutenberg.org/contact Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without widespread public support and donations to carry out its mission of increasing the number of public domain and licensed works that can be freely distributed in machine-readable form accessible by the widest array of equipment including outdated equipment. Many small donations ($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt status with the IRS. The Foundation is committed to complying with the laws regulating charities and charitable donations in all 50 states of the United States. Compliance requirements are not uniform and it takes a considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up with these requirements. We do not solicit donations in locations where we have not received written confirmation of compliance. To SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state visit www.gutenberg.org/donate. While we cannot and do not solicit contributions from states where we have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition against accepting unsolicited donations from donors in such states who approach us with offers to donate. International donations are gratefully accepted, but we cannot make any statements concerning tax treatment of donations received from outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. Please check the Project Gutenberg web pages for current donation methods and addresses. Donations are accepted in a number of other ways including checks, online payments and credit card donations. To donate, please visit: www.gutenberg.org/donate. Section 5. General Information About Project Gutenberg™ electronic works Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg™ concept of a library of electronic works that could be freely shared with anyone. For forty years, he produced and distributed Project Gutenberg™ eBooks with only a loose network of volunteer support. Project Gutenberg™ eBooks are often created from several printed editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper edition. Most people start at our website which has the main PG search facility: www.gutenberg.org. This website includes information about Project Gutenberg™, including how to make donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.